När Emma gjorde den där historie inlägget trodde jag att den första historien skulle va en tjej men det va en kille. Tydligen bor man i fel stad för här finns det ju inte många killar som är som Eric och Smauel  

Jag ville bara säga egentligen att era berättelser verkligen är rörande, jag började nästan gråta när jag läste dom.

Samuel: Om ödet vill det ger hon dig en andra chans men annars var det kanske inte menat. Det låter kanske hjärtlöst att säga så men med åren lär man sig att leva med det. Jag vet eftersom jag klanta mig när jag var med en kille som fortfarande betyder så mycket för mig.

Eric: En tjej som håller på sådär är kanske värd en andra chans men då ska hon förtjäna det också. Ord är en sak och handling en annan för när det verkligen räknas är ord inget mer än bokstäver medans handlingar kan komma rakt ifrån ens hjärta.

Till alla alla killar som läser vill jag bara säga att om vi tjejer ska kräva en pålitlig kille har ni lika stor rätt att kräva samma sak. Livet kanske inte alltid är rättvist men någon jävla årdning måste man väl ha!

Ha det bra nu och ta't lugnt

Herrå